Byggnader
Jag har en lite annorlunda läggning. Det är dock rätt troligt att jag delar den med en och annan annan. Läggningen är att jag tycker att gamla byggnader och fasader, dörrar och ingångar av olika slag liksom de gamla fönstrens flammande och ojämna glas, är så vackra. Jag tycker att dessa byggnader ofta bär en väldigt speciell känsla över sig och det är nästan så att man kan se hur tiden har satt sina spår. Historien sitter i fasaden.
Jag tror att en del av min beundran ligger i känslan för arbetet. Jag upplever att de gamla byggnationerna innehar mera själ och hjärta i sin konstruktion. Idag sker allt med ”löpande band”-principen och man slänger upp en kåk på ingen tid alls. Det gamla hantverket har fått kliva åt sidan för tidspressen och det ekonomiska. Människans varma själ har bytts ut mot kalla maskiner. Hjärtats insats får inte plats i det stressade samhället vi lever i idag där allt ska effektiviseras in i det minsta. Klarar man inte av tidspressen får man gå hem.
Inget hjärta, ingen själ, ingen värme. Värmen gör att vi känner oss hemma, är det därför så många är så vilsna idag?
